Om boken: år / Bostads- och operativa enheten för den luftburna divisionen, stationerad längs en stor flod och många sjöar i hela den rika Budzhak-stäppen, tillhandahöll bakre tjänster för utvalda officerare från de sovjetiska truppernas huvudgren. Särskilt officerarnas fruar behövde en så viktig tjänst, som utfördes av den extra delen av divisionerna. Chefen för KEC, tadzjiken Mahmudazim Abdukadyrovich Sharaparakov, kallades helt enkelt Mikhail Arkadyevich, eller, i militära termer, kamrat överstelöjtnant, för att utjämna de lagstadgade relationerna. Det riktiga namnet placerades i personalhandlingar och personaktsformulär. Titeln satt i stjärnorna på hans axelband. För någon av kort växt höjde hans breda axlar och korpulens i hela kroppen den viktiga tjänsten och överstelöjtnanten själv över stridsgeneralen från själva divisionen. Kontinuerlig oro över tillståndet för aktuella vardagsfenomen förvirrade det militära syftet med den bakre positionen till oigenkännlighet. På sommaren gick Sharaparakov konstant våt av svett och höll sin keps i handen; rusade runt utmattad och försåg tjänstens arbete med bekymmer som innefattade att effektivisera dagens schemalagda schema. Han var en bred man: fylld av intryck av onödiga kunskaper och aktiviteter innehöll han en spänstig envishet och efterliknade på ett egenartat sätt den aktuella tiden.